Hämndens änglar

Författare

Lill Lindbäck

Hämndens Änglar

 

Sid 1 ur boken

Tjugoettåriga Alida, eller Ida, som hon kallas, dricker sitt morgonkaffe och bläddrar i tidningen. Blicken hamnar på en rubrik.

Är du kvinna och har blivit mobbad? Då är du välkommen till ett samtal med oss. Vi är ett antal personer som träffas och pratar om våra erfarenheter av att ha varit mobbningsoffer. Var vänlig smsa för vidare information.

Olustigt skakar hon bort minnen som plötsligt dök över henne. Det räcker att höra ett samtal och minnesfragment dyker upp. Varje gång vill hon skrika ut sin smärta, men gör det inte längre. Första gången var i sjätte klass, hon var ny och fick ett öknamn.

"Lilla råttan, du är snabb, men jävligt tråkig. Pluggar värre än en fan och försvinner ner i din mörka håla. Spring! Spring! Spring!"

Ekande skratt ebbar ut. De nya klasskamraterna hade roligt åt henne. Den gången tystnade hon. Tolv år gammal, duktig i skolan, snäll, men väldigt blyg. Redan då förstod hon att de flesta klasskamrater drevs med. De vågade inte stå för sin åsikt, kanske var de rädda att hamna i samma situation. Att bli den mobbade. Blygheten gjorde att hon inte kunde försvara sig. En sak till förstod hon, mobbarna hade stora problem. Maktkänslan de fick gjorde dem farliga. Självklart mådde de dåligt, men vad gjorde det när hela ens tonråstid blev förstörd.

Blygheten berodde inte enbart på den medfödda, utan också från barndomen med pappas alkoholproblem. Vem kunde bjuda hem kamrater om pappa satt i soffan med sina gamla vänner, med andra ord, ölburkarnas

 

Sid 2

och flaskornas värld. Mamma som stod över honom, tjatade och grälade, men inget hände. Ofta skyllde han drickandet på att han hade förlorat sin bror och en vän. Alla tre var berusade, de hade tappat omdömet och kört ut med bilen på en istäckt sjö. Isen brast. Den ende som klarade sig var hennes pappa. Sedan den gången började han dricka mer. Då bestämde hon sig för att bli läkare och rädda världen. Efter ett par år av mobbning tappade hon all koncentration. Under högstadiets tid försvann läkardrömmen bort i periferin. Betygen var inte dåliga, men sjönk till en låg nivå. Orken tappades bort på vägen, likaså lusten att leva. Veckorna gick och blev till månader.

Blicken går ner till texten i tidningen. Den är som gjord för henne. En önskan att hämnas alla oförrätter tar henne i ett järngrepp. Hon är nära att sjunka ner i ett svart hål av hämnd.

mobilen ringer.

"Hej Nadja! Hur är det? Ska du gå på bio. Så trevligt. Vad läste du? Den annonsen läste jag precis. Vill du att vi smsar? Ja. Jo. Jag är tveksam. Vill helst glömma allt. Nej, det är klart att jag inte har glömt. Allt som hände då har etsat sig fast i min hjärna. Du smsar och ringer tillbaka. Ja tack."

De lägger på Den ett år yngre Nadja gick hos samma psykolog som Ida. Ibland satt de i väntrummet samtidigt. En dag började de prata med varandra. Det visade sig att båda hade blivit mobbade i skolan.

Plötsligt snyftar hon till. En dag brast allt hemma och hon storgrät. Pappa fick ur henne vad som hänt, men hon skulle aldrig ha berättat. Han gick till skolan, berusad, och skällde ut lärare, elever och deras föräldrar, som alla ringde hem. Det blev ett bråk, som tog månader innan det ebbade ut. Då fick hon börja i en ny

 

Del av sid 3

skola och klass. Som vanligt flyttade man på offret, men sista halvåret på högstadiet blev bättre.

En dag hämnades hennes gamla skolkamrater för att hon hade skvallrat. En bror och hans vän körde ut dem till skogen vid en liten insjö där hon nästan blev dränkt.