Brinnande Fält1

Författare

Lill Lindbäck

Ett ögonblick, köp här, kommer strax

Brinnande Fält

 

Sid 1

"Koncentrera dig, Markus. Du ligger efter i dina lektioner om svenska konstnärer", säger Karin irriterat.

"Tjata inte. Jag har sommarlov. Varför gick inte du på målarskola? Du ritar bland de bästa jag vet."

"Prata inte bort mitt samtal. Rita är mina hobby. Jag kan bara rita av sådant jag ser. Du hör musik inom dig och målar utifrån det, vilket är helt annorlunda."

"Helt annorlunda? Det är det dummaste jag har hört. Jag vill helst arbeta som geolog, det är en spännande miljö. Man vet aldrig när man hittar en fossil, den kan man datera flera miljoner år tillbaka.Du däremot, du skulle dö om du slutade rita …", han tystnar och lyssnar.

Karin hör dem också, men stirrar på sin vackra lillebror. Huden skimrar i ljusbrun färg. Formen på ögonen är från deras mamma, men färgen är grön. Ögonfransarna är långa och sitter tätt. Kroppen är muskulös, utan att vara kraftig. Han är på väg att bli en mycket vacker man. Utseendet är hans akilleshäl. Vem som helst gör vad som helst för honom. Jag också, tänker hon, han lindar mig runt sitt finger. Hon tittar ner på sina papper och suckar högt. Det är mitt fel att han inte pluggar tillräckligt. Jag orkar inte med läxförhör längre. Synd att jag inte har ekonomi att begära ruthjälp för läxläsning. Vi fattiga får det sämre. Hon rynkar på pannan. Sa han att han ville bli geolog?

Blicken går till Markus ansikte. När började du drömma om att bli geolog? Och när slutade jag att lyssna? Hon rynkar bekymrat på pannan. Säg inte att han går målarskolan för min skull. I och för sig har jag tjatat, men så dum är han väl inte.

Två av bröderna kommer in i vardagsrummet, även de bor hos henne sedan ett antal år tillbaka. Som vanligt är diskussionen hög, namnet Vesslan hörs tydligt.

"Jaså, har brorsan varit i gång igen?" hojtar plötsligt Markus med ögon som glittrar av okynne.

Karin hoppar högt, men vänder sig om.

"Har det hänt Tobias något?" frågar hon oroligt. Det slamrar till från köket. Med ett förvånat ansikte tittar hon på bröderna, som nu sätter sig i vardagsrummet. "Vem är i köket?"

"Det är bara jag. Mig har det inte hänt något. Ovanligt lite, när jag tänker efter."

 

Sidan 2

I handen har Tobias en skinksmörgås, den tar han stora tuggor på.

"När kom du?" frågar hon häpet.

"För fem minuter sen. Ni hörde absolut inget. Ska du bli konstnär? Jag trodde att du ville bli geolog, Markus. Nå, vad är det jag har varit med om?"

Ingen av dem säger något. Karins blick går misstänktsamt över killarna, alla ler.

"Du låter för högtravande, Tobias. Har det hänt något?" Inget svar. "Markus, då fortsätter vi", säger hon strängt och bläddrar i boken. Ett par papper ramlar ur, dessa läser hon snabbt igenom. "Det går inte att läsa din stil."

"Du är irriterad. Får jag mina papper", säger han och rycker till sig dem.

Bröderna går mot ytterdörren med Tobias i hasorna. Han vänder sig mot henne och blinkar, fortfarande tuggande på en smörgås.

Sjungande röster ekar vackert ut från hallen.

"Akta er så att ni inte åker på hökeröva innan kvällen", ropar hon till dem.

Dörren smäller igen och det blir tyst i hemmet. Karin sjunker ihop i soffan.

"Vi bråkar jämt. Det spelar ingen roll om vi sjunger på morgonen eller kvällen", ropar Tobias högt.

"Hade ni inte gått?" Återigen smäller dörren. Karin hoppar högt igen. "När ska dem flytta hemifrån? Jag är trött på oljudet. Och att aldrig få vara ensam", lägger hon till.

Hon blir kvar i soffan en stund, av bara farten sätts teven på. En repris från Toscana börjar precis. Hon glider längre ner i soffan. En slö blick går till klockan, det är fortfarande förmiddag. Toscana, tänker hon drömmande och ser de vackra vyerna. När mat visas upp från distriktet kommer hon på middagen.

Lika bra att sätta igång. Då blir vi fem stycken idag. De äter mig ur huset. Något måste hända i mitt liv, inte bara uppfostran, matlagning, läxor och syskonbråk. Jag är trött på allt, tänker hon gnälligt.

Några timmar senare har samtliga ätit. Det är Markus tur att ta köket, men som vanligt går han med bröderna till deras sovrum. Jag tar det sedan, är hans favorituttryck. Hon sätter in maten i kylskåpet. Tallrikarna är avsköljda. Diskmedel trycks ut i en stråle. Varmvatten sprutar över disken och skvätter. Återigen glider en suck ur henne. Ja, jag är dum, jag borde inte diska, men jag kan inte låta den stå.